Skip to content

Känn in kroppen

Känn in kroppen! Idag tänker jag blogga om något superviktigt; vårt mänskliga fodral kroppen. Ja, jag vet det här är en känslig sak för många, eftersom vi har så många idéer om hur vi borde se ut och hantera den. Många av föreställningarna kommer från programmeringar långt tillbaka i tiden. Vi har präglats av våra föräldrar, syskon, skolkamrater, media och hurtfriska vänner och ovänner. Men betraktar du dig inte som en superatlet, sluta inte att läsa här och deppa ihop totalt. Den här bloggen är till för alla oss som inte betraktat oss som självklara träningsgenier. Häng med ett tag till!
Jag vill först lyfta två viktiga saker att hålla i minnet: Alla idéer vi har om oss själva präglar vårt undermedvetna och vad vi sänder ut för signaler om oss själva på ett energimässigt plan. Utan kontakt med känslorna i vårt undermedvetna, kan vi inte styra kroppen dit vi vill. Den andra viktiga saken: Kroppen är faktiskt vårt huvudsakliga redskap i det här livet. Hur medvetna och själsligt upplysta vi än är, kan vi inte strunta i den för att den är ”i vägen för oss”. Det gäller alltså att få kroppen att samarbeta med psyket. Det är viktigt att hänga ihop som varelse. Hur tänker jag nu?
Jo, så här funkar det. Om du i skolan har mött någon som sagt att du inte kan springa så fort och du fått en känsla av att det kan bero på att du inte är lika slank och vältränad som kompisen, börjar du förmodligen grubbla över det. Kanske får du höra av någon annan att du inte är självklar till basketlaget heller – eller inte har en balettkropp. Det finns många sätt att sätta griller i huvudet på barn. Kanske hör också några andra omkring dig de här ”utsagorna” och bekräftar dem indirekt. Så småningom börjar du köpa idén om att du inte är lämpad för träning. En negativ tankeform har bildats och du känner ingen motivation att röra på dig. Förmodligen känner du dig lite ledsen och trött varje gång nån säger att ”det är så himla skönt att jogga 5 km” eller berättar om sina fantastiska upplevelser i fotbollslaget. Det beror på att du på ett energimässigt plan bekräftar att du inte är skapt för rörelse. En negativ tankeform kan faktiskt regera en person i decennier. Tro mig, jag ser många av dem i mina själläsningar. Du tar kanske den lätta vägen och börjar undvika det som känns jobbigt. Det bästa är att väldigt mycket går att bearbeta energimässigt. Och då blir det så mycket lättare fysiskt. Det finns forskning som visar att mental inställning är en otroligt viktig del av träningen. I ett experiment som Lynne McTaggart ofta refererar till fick en grupp gå till gymmet och öva biceps. En annan fick sitta i soffan och föreställa sig att de tränade samma muskelgrupp. Hos dem som faktiskt tränade ökade muskelkapaciteten med 30 %. Men hos dem som satt i soffan ökade den också – med 15 %. Hur stor effekt som träningen faktiskt hade beskriver inte historien. Förmodligen var kapacitetshöjningen större hos de som tränade. Men det intressanta att ta med sig, tycker jag, är att vår inställning bevisligen påverkar vår förmåga.
I vår tid av överkrav är det lätt att man tänker att det där med träning är något som ska visas upp och pratas om snarare än få dig att må bra och gilla dig själv. Kanske drar man på sig ett uppskjutandebeteende eller i värsta fall bryr man sig inte om kroppen alls, så länge psyket håller. En sak kan man vara klar över. Kroppen är vis och gör sig hela tiden påmind. Bryr man sig inte om den, ställer den till slut till med besvär.
En gång i tiden trodde jag att kroppen egentligen fanns till mest när jag tränade någonting aktivt. Jag har ju alltid dansat mycket, simmat en del och cyklat mycket. Men att kroppen skulle hänga ihop med intellektet hade jag bara dimmiga föreställningar om; typ att det var bra att motionera för att syresätta hjärnan. Att kroppen skulle vara sammankopplad med det jag kallade själen hade jag inte ägnat en tanke. Det var som om jag tänkte att det var två olika ”jag”.
Så en dag tog min energi slut. En lång tid av osäkra arbetsförhållanden ledde till ett nytt spretigt fast jobb med otydliga krav. Samtidigt skulle jag ratta en familj med många järn i elden, ett stort socialt engagemang och flera sorters föreningsaktiviteter. Allt gick före mitt eget välmående. Idag förstår jag inte hur jag kunde hålla ihop så länge. En av de saker jag först fick lära mig var att jag glömt bort att lyssna på kroppen. Jag var vid den tiden skeptisk till många saker jag idag tar för självklara och vet inte hur jag egentligen hamnade hos ett certifierat medium. Jag visste inte ens vad medial vägledning var. Besöket gjorde stort intryck på mig, eftersom mediet berättade om detaljer ur mitt liv, som var omöjliga att känna till om man inte kände mig eller hade varit hemma hos mig. Ett av de viktigaste budskapen var att jag behövde lyssna till min kropp och bromsa in helt. Förstod inte ens vad som menades. Jag som alltid är på språng satt stilla i två veckor (inte helt lätt) och gick sen till ett annat medium jag hittade på nätet, som en dubbelcheck. Detta medium började  med att säga att det var stor skillnad redan nu när jag började lyssna på kroppen. Jag var fortfarande osäker på hur, eftersom jag inte fattade hur man gör när man lyssnar inåt. Min kropp och mitt sinne behövde vila – mycket mer än jag trott. Där och då började min resa mot ett helare jag och mitt utforskande av energier som redskap för förändring. Och kroppen, ja, den var först ganska ovillig att samarbeta. Men genom att arbeta med känslan jag hade kring min kropp och dess förmågor, började jag så sakteliga bygga upp ett självförtroende och en tillit till att jag kunde bli starkare. Först släpade jag mig ut på kortare promenader. Så inspirerades jag av en vän som sa att han avbröt sin arbetsdag med 5-10 minutersträningar. Det lät ju överkomligt. Successivt lyssnade jag in vad just min kropp behövde för att orka. Det var ingen kvickfix, men det var heller inte mentalt så tungt som det hade varit tidigare. Jag gjorde det för att jag ville och för att jag visste att jag kunde. Idag tycker folk att jag är omständlig som inte kan börja min dag utan 45 minuters hemmaträning. Men det finns inget alternativ för mig. Jag har sällan ont i kroppen och är gladare. Men jag hör också när kroppen säger att idag är det halvt pass som gäller – eller att idag är jag alldeles för trött. Det händer det med. Men då vet jag att det är kroppen som vill det och inte mitt ego som bara vill komma undan. Mitt medvetande är omprogrammerat. Det finns ingen outredd känsla i mitt undermedvetna som intalar mig att jag inte kan eller tycker att jag inte är bra. Allt började med en förståelse som ändrade mitt sätt att se på mig själv, som på en person som är värd att få ta det lugnt när jag behöver och att få bra muskelträning när jag är pigg. Det är en positiv tankeform som har etablerats och som jag är väldigt stolt över. Ett tips är att checka in i kroppen åtminstone 3-4 ggr per dag – känna efter: Hur mår jag? Hur känns kroppen? Hur mycket orkar jag?
Din kropp är värd att få samma uppmärksamhet från dig. Du är värd det och din kropp är en viktig del av din multidimensionella varelse. Du kan ha stor nytta av att leva i samklang med kroppen – i vardagen och i all form av utveckling av ditt högre medvetande. Dela detta inlägg